Har då börjat blogga igen. Förra gången gick det inte så bra. Orkade lixom inte ta mig tid och skriva. Kändes bara...ja...konstigt helt enkelt.

Sitter just nu i soffan och degar. Har varit ute tidigare idag med lillebror och spelat lite fotboll. Så nu e jag helt ensam i min lägenhet. Samtidigt som det känns skönt så känns det väldigt väldigt ensamt. Försöker slö-titta lite på Förhäxad säsong 6. Blir då alldeles nostalgisk och tänker tillbaka på när jag var yngre och livet lekte. Allting var så enkelt. Ja men jag menar, att då var lixom mitt största problem om en kompis inte fick komma ut och leka, Ångest hade jag inte en aning om vad det var, det fanns inte i min värld då. Allting kretsade kring skolan, vänner, läxor och de vanliga sakerna. Jag saknar den tiden. Inte bara känslan av att vara liten och kunna krypa upp i mammas eller pappas famn när jag var ledsen, känslan av att hela världen var en lekplats. Nej jag saknar även vännerna jag hade då. Jag skulle kunna fortsätta i en hel evighet och berätta hur bra det var när man var liten i jämförelse med hur pissigt vuxenlivet kan vara,, men jag tänker inte göra det. Tänker inte gräva ner mig, inte nu när jag känner mig lugn och har en ro i kroppen.

See ya later....