Ute är det kolsvart och jag saknar närheten av min pojkvän. Vill att han ska hålla om mig. Vill kunna känna hans varma beskyddande armar runt mig, vara i hans famn och känna att ingen ondska eller problem i hela världen kan nå mig. Vill ha honom här nu. Men vi ses nog imorrn, senast på måndag. För då kommer han hit för att vi ska fira att vi varit tillsammans i åtta år. På måndag har det gått åtta år, men det känns ändå som igår när vi blev tillsammans. Jag känner mig fortfarande lika nykär nu som då. Jag älskar honom med hela mitt hjärta, och kommer göra det i hela min existens. Kommer aldrig finnas någon annan för mig, det vet jag. Det känner jag.

Han och jag har varit med om så mycket tillsammans. Vi har gjort så mycket. Skapat många fina minnen tillsammans.

Den här bilden tog jag förra sommaren när vi var på semester på Öland.

Den sommaren är verkligen en sommar att minnas. På en hel vecka hände det så himla mycket. Saker som satte vår relation på ett litet prov, men det tog vi oss igenom utan några problem. Han är verkligen min andra hälft. Så det här inlägget vill jag ge honom. Min Daniel. Han var hemma hos mig i måndags. Då hade vi det supermysigt på kvällen. Vi åt Ben & Jerry glass, mös i soffan och bara fanns. Det är det som är så skönt med min älskling. Vi behöver inte alltid göra en massa saker tillsammans, utan vi kan uppskatta varandra ändå. För det är ju de små stunderna som blir de stora som man minns....